Allt är relativt, som den smarte Einstein sa. Nog är det så. Allting finns på en skala mellan min och max, men vi människor normaliserar den del av skalan vi själva befinner oss på. Levnadskvaliteten i Sverige är hög, nära max på skalan för levnadsstandard världen över. Ändå tycker vi inte att gratis vård och skola känns lyxigt. Och skulle vi en dag vakna utan rinnande dricksvatten i kranen skulle vi bli mäkta irriterade. För miljarder människor världen över är rinnande dricksvatten i en kran otrolig lyx. Så, allt är relativt.
När det kommer till vår höga levnadsstandard så är vi hemmablinda, som jag antar att alla är. Det är naturligt och inget att skämmas särskilt mycket över. Vi jagar de senaste bilmodellerna, köper ny, bättre TV vartannat år och byter mobiler lika ofta som vi byter bilolja. Vi köper till en skön Defa motorvärmare så att vi ska slippa skrapa rutor eller sätta oss i en kall bil om vintermorgnarna. Själv är det en av mina favoriter bland i kategorin vardagslyx.
Jag försöker inte göra narr av vår livsstil eller göra en poäng av hur bortskämda vi är, men jag tror att det kan vara nyttigt för oss att åtminstone vara medvetna om hur bra vi har det och hur våra "bekvämligheter" är ren lyx egentligen. Själv drabbas jag hårt när jag flera gånger om året måste städa ur mina barns rum, "tömma" det på leksaker eftersom de är alldeles för många. Tänk så många miljoner barn det finns som inte äger en enda...